Historik över Grankulla FBK |
| 1909 |
| Brandskyddet i landet sköttes som talkoarbete. På vissa orter hade man redan bildat frivilliga brandkårer enligt amerikanskt mönster och i huvudstaden fanns en ordinarie brandkår. Grankulla villasamhälle hade grundats av AB Grankulla i samband med att kustbanan blev byggd.
|
| 1910 |
| Eftersom brandskydd då som nu kostar pengar föranstaltade man år 1910 ett lotteri som inbringade 2080 mk och 15 penni. AB Grankulla anvisade en tomt för en branddepot, men ifrågavarande läge ansågs olämpligt. Bolaget donerade en ny tomt, men donationen återtogs pga. tomten sålts och i stället erbjöds ett arrendekontrakt på den tomt som var belägen omedelbart söder om järnvägen och väster om Thurmansallén. |
| 1912 |
| Under hösten 1912 uppfördes för brandkommissionens räkning på tomten av byggmästare Nordqvist ett skjul för 967,16 mk, samtidigt som man i samråd med Helsingfors legendariska brandchef Wasenius inköpte brandredskap för 1275,40. |
1913 |
|
Från detta år räknar Grankulla Frivilliga Brandkår rf, vars stadgar stadfästes den 12 november 1913, sin tillblivelse. Det konstituerande mötet hölls den 24 november 1913, varvid brandkommissionen överlämnade depot, redskap och kassa till den nygrundade föreningen, vars första ordförande var K.Sucksdorff,
Enligt inventarieförteckningen omfattade den överlämnade egendomen bl.a.
1 depot (värde 957,16,-)
1 spruta med tillbehör (värde 819,35,-)
1 vattenkar (95,-)
1 kärra (225,-)
1 slangrulla (45,-)
1 sats skarvstegar (110,-)
1 (brand-)segel (112,20,-)
1 signalhorn (6,30,-)
2 lyktor (a’ 2,75,-)
2 yxor (a’ 4,75,-) och
30 ämbaren (a’ 2,60,-)
(Nämnas kan att denna inventarieförteckning finns inskriven i ett häfte som kostat 2,45,-.)
Enligt protokollen hade Grankulla Frivilliga Brandkår rf. vid utgången av år 1913 19 aktiva och 8 passiva medlemmar. Vid Brandkårens första ordinarie årsmöte väljes till ordförande ing. O.W.Fagerholm. |
| 1914 |
| År 1914 hade man 1 övning och 2 eldsvådor (den ena obetydlig, den andra uppenbarligen misslyckad), samt problem med att finna lämplig ledning för att aktivera kårens verksamhet. Brandkårens styrka uppgick till 22 aktiva och 40 passiva medlemmar. |
| 1915 |
| År 1915 tog Grankulla Frivilliga Brandkår rf. det första steget i riktning mot den halvofficiella kommunala institution den är idag, i och med att brandkåren på en förfrågan i samband med uppgörandet av den kommunala brandordningen förordade en lösning, där släckningsansvaret skulle ligga på FBK. |
| 1921 |
| 1 september 1921 meddelades, att den sk. Nybergska villan av Andelslaget Lifsmedel utbjudits brandkåren till salu för 150.000 mk. Erbjudandet gällde till den 10 september. |
| 1921-1922 |
| Syförening donerade medel, för 14.051,50 mk kunde anskaffa en motorspruta av märket "Tikkakoski" ("av rätt anspråkslösa dimensioner") jämte dubbel uppsättning slangar. Det först levererade sprutexemplaret visade sig vara så dåligt att det returnerades, och även den nya sprutan blev obrukbar på några år. Ifrågavarande motorspruta ersattes några år senare av en spruta av märket "Evinrude", vilken tjänade brandkåren under många år framåt. |
| 1925 |
| Den 23 oktober 1925 undertecknades det första skriftliga släckningsavtalet mellan Grankulla Frivilliga Brandkår rf och Grankulla Köping. Avtalet utgjorde därefter grunden för samarbetet mellan köpingen och dess brandkår. |
| 1929 |
| Beställdes ett Ford lastbilsunderrede för 28.000,-, vilken bil kom nästa år (1930). Kåren förfogade nu över 2 bilar, 3 motorsprutor (en motorspruta av märket ESA hade uppenbarligen inköpts föregående år) och en handspruta. |
| 1931-1932 |
| 1931 var såtillvida unikt, att inget eldsvådetillbud inträffat inom köpingens gränser. Samma kommentar gäller för år 1932, då även den gamla brandbilen försäljes till Södrik FBK (nuvarande Domsby FBK), varvid man i stället inköper en Ford lastbil. |
1939-1940 |
| Grankulla köping under år 1939 helt varit förskonat från eldsvådor (vilket var lägligt, eftersom brandkårens redskap under 1939-40 officiellt var rekvirerade för militärt bruk). |
| 1944 |
| Den mörkaste dagen i brandkårens historia inföll den 26 februari 1944, då Grankulla FBK kallades till Helsingfors för att bistå vid släckningen av eldsvådor efter det stora bombardemanget. Brandkårens fjärrbil "Oskar Wikstedt" ryckte ut, men redan i Kilo mötte den sitt öde i en bilolycka, varvid kårchefen G.Nyqvist, vicekårchefen O.Nyberg och passiva medlemmen I.Johansson föll på sina poster och två andra brandmän skadades svårt. |
| 1949 |
| Trots att brandkårens styrelse ställde sig rätt tveksam i fråga om en anslutning till Mellersta Nylands Brandkårsförbund beslöt ett kårmöte vidare, att brandkåren skulle ansluta sig år 1949.
|
| 1954 |
År 1954 förtäljer protokollen, att brandkårens pojkavdelning återbildas, med ett tjugotal pojkar som medlemmar.
|
| 1957 |
| Brandkåren tog steget in i en ny era i fråga om arbetsskyddet. Brandkårens damer donerade nämligen det första med tryckluft arbetande rökdykaraggregatet. Nu kunde liv och egendom räddas även ur rökfyllda utrymmen, vilket i princip varit svårt med den gamla friskluftsmasken med slang till yttervärlden och omöjligt med de krigstida gasmaskerna.
|
| 1962 |
| Brandkårens 50-års jubileum 1962 firades med släckningsuppvisning i centrum, parad genom köpingen, utefest på "nya idrottsplanen", och kvällsfest på brandkårshuset.
|
1963 |
| Ledningen av släckningsarbetet underlättades, genom att brandkårens första radiotelefoner anskaffades år 1963. Samma år planerades och beställdes en ambulans av märket Fargo. Denna bil (nummer 4) köptes till stor del med medel som insamlats vid en skrotinsamling under devisen "Ambulans till Grankulla".
|
1964 |
Byggplanerna blev verklighet, ett hyresavtal med Shell ingicks, lån beviljades, och ett nytt garage reste sig i stället för den gamla krigstida baracken och det gamla lidret-stallet med utetoaletten för herrar. Taklagsöl firades hösten 1964.
|
1972 |
| År 1972 inleddes åter en ny period i fråga om brandmännens arbetsskydd. Tills vidare hade man släckt eldsvådor i vanliga blå bomullshalare, försedd med ett särskilt läderbälte, som för befälet var av "officersmodell". Nu kom nya bestämmelser in i bilden, och som första tecken på detta infördes nya orangefärgade, testade och typgodkända bälten. Något år senare var de gamla halarna i tur att bytas ut mot typgodkända brandsäkra sådana, vilka "nog släppte in vatten men inte släppte ut det igen" (man kunde inte då, liksom inte heller nu, förena impregnering mot eld med impregnering mot vatten).
|
1977 |
| Resultatet var, att Grankulla Frivillig Brandkårs alarmdejour efter 65 års verksamhet upphörde fr.o.m årsskiftet 1977, då mottagandet av brandalarm överfördes till Esbo brandverk, som i sin tur alarmerade Grankulla FBK. |
| 1978 |
År 1978 var man så långt, att ett samarbetsavtal mellan städerna var klart, varvid Esbo brandverk skulle ha ansvaret för brandskyddet även i Grankulla, medan FBK åter skulle ingå som en avtalsbrandkår i Esbo.
|
1979 |
| År 1978 ingick man alltså ett släckningsavtal med Esbo stad, och 1.1.1979 övertog Esbo stad skötseln av hela brand- och räddningsväsendet i Grankulla, varvid Grankulla FBK blev en av Esbo avtalsbrandkårer. |
